När en lika gärna kan sitta i en stuga i den skogen och glo in i elden. Den här veckan är Chili på långtur till den lilla byn Tallsjö i Västerbottens inland. För tredje året i rad är vi här för att vila, spela spel och fördjupa oss i livets mysterier. Det var för övrigt här som vi förra året bestämde oss för att börja vandra när vi kom hem. Och det har vi hållit! I år är Chinas son Hampus med så vi har minskat medelåldern i samtalet med tio-femton år och det är bra för spänsten i tanken. Dagens mini-vandring gick till Skalmsjöstugan, som min farfar byggde för 50-60 år sedan. Och det var där det slog oss – varför någonsin stressa mer.
Gammal trotjänare som gjort sitt!Dörren till farfars stuga.
Efter två veckors uppehåll på grund av mycket jobb och nedsatt hälsa har vi äntligen kommit ut på två kortare vandringar. Förra söndagen gick turen till Skogsjöområdet i Mjölby där vi ställde en bil och sedan fortsatte till Örbackens naturreservat. Naturreservatet är slutet av Östgötaleden i området och tanken var att vi skulle göra färdigt den delen men det satte ett gäng kor P för. Mina medvandrare vägrade av någon outgrundlig anledning att kliva in i hagen till dem så vi kunde ta oss till startpunkten. Men men det gör ju bara att vi får det stora nöjet att komma tillbaka till platsen och gå de 400 meter som saknas. Vägen gick genom ett omväxlande landskap och efter sex kilometer var vi tillbaka vid Skogsjön där vi avslutade med att fika.
Vackra, vackra Sverige!På vägen lärde vi oss om den sällsynta luddvedeln……som vi hittade precis nedanför skylten!
På midsommarafton var det dags igen. China hade övertalat mig att det är viktigare att vandra än att städa och det hade hon alldeles rätt i. Denna gång var planen att gå de kilometrar som var kvar på vår tur Rängen Runt. Vi startade vid Ebbetorp på vägen upp mot Stavsäter utanför Sturefors och gav oss av mot Hovetorp, en tur på ca 5 kilometer.
Klara med Rängen Runt!
En kompis på vägen
Naturens skönhet i det lilla
Symbolen för Östergötland!
På vägen roade vi oss med att filosofera om vad smarthet är för något. Är att vara smart samma sak som att vara duktig på logisk tänkande? Eller handlar det om att kunna sätta ihop kunskaper från olika områden och på så sätt skapa nya insikter? Behöver man kunna omsätta sin smarthet till något som andra människor kan uppfatta för att vara smart eller kan vara smart bara för sig själv utan att någon annan vet om det? Vad är skillnad mellan vara smart och intelligent? Ja, så höll vi på ganska länge innan vi kom fram till, som så ofta förr, att det nog inte spelade så stor roll. Människor är som de är och de allra flesta mår bra av att inte värderas eller sättas in i ett fack. Det var nog det smartaste vi fick ut av den diskussionen.
China och jag hade inte varit ute många svängar och vandrat innan vi började jämföra sträckor vi gått. Stigarna i Viggeby är nog lite trevligare att traska på än vägen längs Kinda kanal, det är vackrare i Gryt än i skogarna runt Kisa, det är finare med sjöutsikt än utan, det är skönare att gå på skogstig än på grusväg. Så kan vi hålla på i all oändlighet. Men tänk om vi istället tänkte, oavsett var vi sätter ner våra tassar, att det är vackrare just här än någonstans där det är fulare. Det är vackrare ute i busken söder om Mjölby än vad det är på återvinningscentralen eller det är mysigare att gå över ett kalhygge utanför Österbymo än vad de är att gå genom ett industriområde. Eller tänk om vi helt vände upp och ner på våra inbitna vanor och slutade jämföra alls och kände att oavsett hur det är någon annanstans så är det bra att gå just här just nu – i solen, i skogen, med kaffe i en termos i ryggsäcken, tillsammans med människor som jag tycker om – kan det bli mycket bättre. Och i samma sekund som tanken slår mig inser jag att jag har börjat jämföra igen.
Söndagens vandring gick Stegeborg runt, en slinga på 14 kilometer, genom skogar och hagar, över sädesfält och hällar, förbi kyrkor och gamla borgruiner. Solen sken från en klarblå och vinden fläktade lagom sval. Mors dag, pingstdagen och Göran och Chinas bröllopsdag! En underbar dag och ändå smyger sig frågan på – Var det inte lite finare den dagen vi gick längs Vättern?
