Spatsera, strosa, spankulera, knalla, flanera, tåga, marschera, luffa, lunka, trava, trippa, tassa…

… ja orden är många för att beskriva den enkla företeelsen att ”förflytta sig genom att växelvis flytta den ena foten fram­för den an­dra, som då hålls kvar mot under­laget vanligen med under­förstådd riktning fram­åt” det vill säga att gå. För att variera mitt språk roar jag mig ibland med att byta ordet ”vandra” mot någon synonym som att ”traska”, ”knata” eller ”ströva” men det som ofta slår mig då är att även om den huvudsakliga betydelsen är densamma så finns det små nyansskillnader som gör att, beroende på vilken effekt jag vill uppnå,  det ena ordet passar bättre än det andra. När jag listat alla ord jag kom på för ordet ”gå” och gjorde en liten analys blir skillnaderna tydligare. En del av synonymerna ger en indikation på hur snabbt man rör sig- när man ”knatar” verkar man till exempel komma fortare fram till slutdestinationen än om man ”släntrar” som förutom att ”gå nonchalant (hur man nu gör det)” även har en underförstådd betydelse att man rör sig framåt utan att till synes ha ett mål det vill säga att man skulle nästan kunna hamna var som helst. Så om jag vill att min läsare ska förstå att vi idag rörde oss i långsam avkopplande takt väljer jag ett lugnt ord som att ”ströva” men om jag hellre vill signalera att vi är riktiga hurtbullar så ser jag till att vi ”tågar” iväg över pappret.

 Andra ”gå-ord” verkar snarare handla om på vilket sätt jag rör mig-om jag vankar omkring förs läsarens tankar till en lätt böljande gång och om jag ”lufsar” eller ”struttar” signalerar jag att gångaren inte riktigt har koll på sin kropp. I kategorin ”gångarter” kan visa komiska poänger intjänas genom att jag sätter in ”fel” ord i berättelsens kontexten. Det blir en roligare  bild om jag skriver att China och jag trippade fram över skogshygge än om jag säger att vi stegade över det. Ja så här kan man ju hålla på att leka med ord i det oändliga.

Oavsett hur så tog vi oss idag ytterligare 10,5 km på östgötaleden. Denna gång mellan Österbymo och Rydsnäs och även om det nu kändes som om vi inte kan komma längre söderut i vårt län så saknas det ytterligare en mil innan vi når smålandsgränsen. Vi ställde bilen strax utanför Österbymo och gav oss iväg. Den första kilometern följde vi en gammal banvall där Region Östergötland hade iordningställt en litterär promenad som kantades av skyltar med citat från olika författare med anknytning till Ydre.

Efter ytterligare några kilometer i skogen gick resten av vandringen på grusväg. I vanliga fall gillar jag inte riktigt att de långa sträckorna på hårt underlag men denna gång var det ändå ganska okej då vägen mestadels gick genom ett böljande jordbrukslandskap.

Våren hade tagit ytterligare ett kliv in i försommaren och gullvivorna som vi sett några veckor nu hade fått sällskap både av violer, smörblommor och syrener. Det är underbart att genom våra vandringar få möta årstiderna genom att i många timmar vistas i dem istället för att bara ett flyktigt betraktande genom ett vardagsfönster. / Li

• 

• 

•